Minst två gånger i veckan sätter sig Walter Osika ned på en stol med händerna på knäna, sluter ögonen, känner sakta efter hur det känns i kroppen och stillar tankarna.
– Jag tycker att meditation har gjort mig till en mer balanserad person. Jag kan se mina olika roller – som läkare, forskare, make och far – mer medvetet och tycker att jag kan integrera dem bättre.
Meditationen har också gjort att Walter är mycket mer nära sina känslor. I arbetet som läkare möter han många människor som mår dåligt och i dag tycker han att han har lättare för att sätta sig in i deras situation.
– Det är mycket tack vare de korta meditationsövningar som jag ibland gör strax innan jag träffar mina patienter. Jag brukar försöka skanna av, få syn, på mina egna känslor så att de inte blockerar förmågan att se patienten.
Walter Osika arbetar på Stressforskningsinstitutet vid Stockholms universitet. Han forskar bland annat om metoder för att patienter med hjärt- kärlsjukdom ska slippa återinsjukna. För de här patienterna kan stresshantering – med inslag av meditation och medveten närvaro, mindfulness – vara viktigt.
Han använder också meditation som ett sätt att utveckla och förhålla sig till sin egen forskning. Metoden är ny i Sverige och kommer från USA, där den introducerats av professor Arthur Zajonc.
Walter är nu med i ett svenskt nätverk av forskare som mediterar tillsammans. I höstas startade han en förening för kontemplation i högre utbildning för forskare och universitetslärare på högskolor och universitet i Sverige och Norge.
– Och nu växer intresset snabbt, säger Walter Osika.
Medlemmarna i föreningen kommer från vitt skilda discipliner som medicin, ekonomi, konst, psykologi, arkitektur och omvårdnadsforskning.
– Syftet är att hitta former för att berika vår egen forskning – som kompletterar och går utöver det analytiska och objektiviserande av det vi forskar om. Att försöka öppna för nya lösningar.
– Som forskare är det lätt att känna sig som en robot. Man hamnar lätt i en cirkel av enorm stress där man ska hitta idéer, läsa, skriva och söka anslag till sin forskning. Genom meditation kan man bättre få perspektiv, se sin egen roll och hur inte minst de egna tankarna pressar en.
Så här gör ju redan många framgångsrika forskare i dag, fortsätter Walter – utan att de kanske är medvetna om det. De lyckas vara nyskapande, tänka utanför det givna och hitta nya lösningar på ett problem, samtidigt som de ser sig själva i ett större sammanhang.
– Man använder sig själv som forskningsinstrument – och man gör det i grupper där forskare är helt fria från varandra, men där man kan meditera tillsammans, diskutera och ge varandra stöd. Ju mer påläst man är om sina forskningsfrågor, desto mer får man ut av det meditativa arbetet.
Meditation kan också vara till hjälp för att få syn på drivkraften bakom varför man egentligen forskar, menar Walter Osika: ”Gör jag det för att bli känd? Hjälper min forskning andra? Vad vill jag uppnå?”
– Vi lever i en mycket motsägelsefull värld, med en mängd till synes oförenliga sidor – inte minst inom oss själva. Man kanske har en gudstro, men är superdarwinistisk. Bara att meditera över den komplexiteten kan hjälpa en som människa – och forskare. Man kanske inte alltid får ihop de olika sidorna – men man ser dem i alla fall.
Historien är full av människor som stängt av delar av sin mänsklighet, vilket har lett till ohyggliga handlingar, säger Walter Osika.
– Tänk bara på Nazi-Tyskland. Hur kunde läkare som arbetade i koncentrationslägren gå hem och lyssna på klassisk musik och äta söndagsmiddag med barnen?
http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/meditation-gor-mig-till-en-battre-lakare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar