Betydelsen av Buddhas lära
Buddhas lära är en metod att utveckla självkännedom som ett sätt att förändra sig själv. När vi förstår vår natur genom egen erfarenhet, blir vi fria från de missuppfattningar som gör att vi handlar fel och blir olyckliga. Vi lär oss att handla enligt verklighetens villkor och kan därför leva produktiva, nyttiga och lyckliga.
Föredraget om att etablera medvetenhet; ”Satipatthana-sutta”, lade Buddha fram en praktiskt metod för att utveckla självkännedom genom själviakttagelse. Denna metod är Vipassanameditation.
Varje försök man gör att iaktta sanningen om sig själv visar omedelbart att vad man kallar ”sig själv” har två aspekter, den fysiska och den psykiska, kropp och sinne. Vi måste lära oss att iaktta båda. Men hur kan vi egentligen uppleva kroppens och sinnets verklighet? Det räcker inte att acceptera andras förklaringar eller att förlita sig på intellektuell kunskap. Båda kan vara till hjälp för självförståelse, men varje människa måste själv utforska och uppleva verkligheten inom sig.
Vi kan alla uppleva kroppens verklighet genom att känna den, det vill säga känna de kroppsliga förnimmelserna som uppstår i kroppen. Med ögonen slutna kan vi veta att vi har händer och andra kroppsdelar, eftersom vi kan känna dem. Precis som en bok har en yttre form och ett inre innehåll har den fysiska strukturen en yttre, objektiv verklighet – kroppen och en inre, subjektiv verklighet – förnimmelser.
Vi tillgodogör oss en bok genom att läsa alla ord som finns i den; vi upplever kroppen genom att känna förnimmelser. Utan medvetenhet om förnimmelser kan man inte ha någon direkt kunskap om den fysiska strukturen. De två kan inte skiljas åt.
På samma sätt kan den psykiska strukturen delas upp i form och innehåll: Sinnet och allt som uppstår i sinnet – varje tanke, känsla, minne, förhoppning, rädsla allt som sker mentala. precis som kroppen och förnimmelser inte kan upplevas var för sig, kan man inte iaktta sinnet skilt från dess innehåll.
Men sinnet och materia är också förbundna med varandra. Vad som sker i den ena avspeglas i den andra. Detta var en av Buddhas viktigaste upptäckter och är av avgörande betydelse för hans lära. Som han självuttryckte det; Vad so än uppstår i sinnet åtföljs av en förnimmelse”. Att iaktta förnimmelser är därför ett sätt att undersöka människan som helhet, hennes fysiska och mentala verklighet.
Dessa fyra dimensioner av verkligheten är gemensamma för alla människor; kroppen och förnimmelser som utgör den fysiska delen och sinnet och dess innehåll som utgör den mentala delen.
Detta är betydelsen av Buddhas lära och föredraget ”Sattipathana suttas fyra dimensioner, dess fyra vägar till medvetenhet, fyra utsiktspunkter varifrån man kan iaktta människan. Om undersökningen ska bli fullständig måste alla dimensioner upplevas. Och alla fyra kan upplevas genom att man iakttar dessa fyra dimensioner av verkligheten i sig själv. Specielt Vedana, förnimmelserna.
Detta vad därför Buddha betonade vikten av att vara medveten om förnimmelserna i kroppen. I ett annats (sutta) föredrag Brahmajala sutta – ett av hans viktigaste föredrag, sa han, ”Förnimmelsernas uppkomst och upphörande, den njutningen de ger, den fara de innebär och berfrielsen från dem; allt detta har den uplyste sett som det är, och därigenom blivit befriad från alla bundenhet”.
Han sa att medvetenhet om vedana (förnimmelserna) är en förutsättning för att förstå de fyra ädla sanningarna: ” För den som upplever förnimmelserna visar jag vägen till insikt om lidandet, hur det uppkommer, hur det upphör och vägen som leder till att de upphör”.
Vad är då egentligen Vedana?
fortsättning följer ……
Konsten att leva
Av alla förutfattade meningar vi har om oss själva, är den mest grundläggande att det finns ett jag. Utifrån detta antagande sätter vi jaget främst och gör det till centrum i vårt universum. Vi gör detta fastän vi lätt inser att bland otaliga världar är vår värld bara en; och bland otaliga varelser i vår värld är denna varelse också bara en. Hur mycket vi än blåser upp vårat jag, är det ändå försumbart i relation till tidens och rummets oändlighet. Vår uppfattning om jaget är uppenbart felaktig.
Ändå ägnar vi våra liv åt självförverkligande och tror att det är vägen till lycka. Tanken at leva på ett annat sätt tycks onaturligt eller till och med hotfull.
Men var och en som upplevt självmedvetandets tortyr vet vilket svårt lidande det är. Så länge vi är upptagna av våra önskningar och vår rädsla, våran identitet, är vi fångna i jagets trånga bur, avskurna från världen och från livet. Att ta sig ur denna självbesatthet är verkligen att bli fri från sitt slaveri. Då kan vi ta steget ut i världen – bli öppna för livet, öppna för andra och finna sann tillfredsställelse.
Vad som krävs är inte självförnekelse eller förträngning utan frigörelse från vår felaktiga föreställning om ett jag. Och vägen till denna befrielse är att inse det vi kallar jaget faktiskt är flyktigt, att det ständigt förändras.
Vipassana meditation är ett sätt att nå denna insikt. Så länge man inte själv har upplevt kroppens och sinnets obeständighet är man ounvikligt fången i egoism och får därför lida. Men när denna illusion av beständighet har krossats, försvinner också illusionen av ett ”jag”, och lidandet förbleknar. Anicca är insikt om jagets och världens flyktiga natur, den nyckel som öppnar dörren till befrielse. Vikten av att förstå obeständighet löper som en tråd genom hela Buddhas undervisning; Han sa,
Bättre leva en enda dag
och se allt uppstå och försvinna,
än leva i hundra år
och förbli blind för detta.
Buddha liknade medvetandet om obeständighet vid en plog, som skär genom alla rötter när bonden plöjer sitt fält. Han liknade den vid takåsen som är högre än alla bjälkar som stöder den. De sista ord Buddha uttalade när han låg för döden var; ” Allt som är skapat – är förgängligt. Praktisera flitigt för att inse denna sanning.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar