Vi underkastar oss vad som helst för ett bekvämare liv
Så Stefan Jarl, vad är det vi kommer att få se?
- En film, som från min sida både är ett rop på hjälp och en varning. Jag föddes kemikaliefri men det gör inte barn idag. Genom moderkakan och blodet nås barnet av mängder av kemikalier redan innan det föds. Jag vill bland annat med filmen belysa fostrets utsatthet. Filmen har jag gett undertiteln ”till de oföddas försvar”.
Stefan Jarl låter sig själv bli undersökt i dokumenterfilmen "Underkastelsen" som handlar om kemikalierna i våra kroppar
Vilken var den mest chockerande upptäckten du gjorde under arbete medfilmen?
- Att jag hade så pass höga värden av ytaktiva smutsavvisande ämnen, som PFOS och PFOA, samt PBDE från flamskyddsmedel i blodet. Med hjälp av djurförsök har man kunnat se att dessa ämnen ligger bakom många av våra ”välfärdssjukdomar”, som en forskare säger i filmen, om detta gäller djur varför då inte människan?
Varför ville du göra den här filmen?
- Jag är en naturmänniska. Jag vill visa hur naturen svarar på vårt beteende. Vi underkastar oss för vad som helst i tron om att vi ska få ett bekvämare liv. Men vi får betala ett högt pris för den kemiska belastningen som det bekväma livet ger.
Vem vill du ska se den här filmen?
- Inte de unga. Vi kan inte lägga problemet med kemikalierna på våra barn. Det här är en film för 45+. Filmen vänder sig till dem som har makten att förändra, som politiker. Och till gröna kemister som kan visa att det finna andra vägar att gå.
- Det är svårt att som enskild individ kunna undvika kemikalier. Jag vill visa något som folk inte känner till och sätta press på dem som faktiskt bär ansvaret att kunna förändra.
Underkastelsen
Tungt budskap från Stefan Jarl
Larmrapporterna om gifter i vår närmiljö har hamnat i skuggan av klimatförändringarna. Dokumentärfilmaren Stefan Jarl vill visa att kemikalieindustrin är mer välmående än någonsin – sedan andra världskriget har produktionen stigit från 1 miljon till 500 miljoner ton kemikalier per år, ämnen som långsamt ackumuleras i våra kroppar.
Stefan Jarl har samlat 23 professorer verksamma på lärosäten runtom i Europa och Nordamerika, som delar med sig av sin forskning om hur kemiska ämnen påverkar oss. Regissören kavlar själv upp skjortärmarna och låter analysera sitt blod. Snart har Åke Bergman, professor vid institutionen för miljökemi vid Stockholms universitet, hittat ett hundratal olika ämnen, bland annat gamla bekämpningsmedel. EU-kommissionären Margot Wallström och skådespelaren Eva Röse, som är höggravid, låter också undersöka sig. Och det är just de ofödda barnen som Jarl sätter i centrum för att ruska om sin publik maximalt. För inte ens i moderlivet kommer vi undan gifterna. En skakad Eva Röse får veta att hennes blod innehåller ovanligt höga halter av bromerade flamskyddsmedel, kemikalier som hennes son nu också fått i sig via navelsträngen. Ett annat dolt hot är de ämnen som påverkar människors – och djurs – förmåga att fortplanta sig.
Stefan Jarl väver in utdrag ur Kafkas Förvandlingen (PD James Människors barn hade väl faktiskt varit en snyggare passning). Professorerna, som alla filmas som talking heads mot svart bakgrund, varvas med bilder på vattenfall, skogslandskap, höstlöv. Inte ens den orörda naturen är ren, ska vi tänka. I slutscenen poserar Eva Röse som Jungfru Maria med sitt barn – man kan inte anklaga Stefan Jarl för att vara minimalistisk. Kopplingen till regissörens barndom då han underkastade sig sina föräldrar haltar. Som visselblåsare förtjänar Stefan Jarl dock all respekt, det är ett tungt dokument han langar fram.
Startpunkten Del 4 Köp boken :)
Startpunkten Del 1-3 Kommer från den här boken, om det verkar intressant köp den här :
Vipassana meditation : som den lärs ut av S. N. Goenka
(Häftad)William Hart
- 171 kr(161,32 kr exkl. 6% moms)
Beskrivning:
Startpunkten Del 3
Roten till problemet
”Sanningen om lidandet,” sa Buddha, ” måste utforskas i sin helhet.” Natten då han blev upplyst satte han sig ned fast besluten att inte resa sig upp förrän han förstått hur lidandet uppstår och hur det kan släckas ut.
Vad är lidande?
Han såg tydligt att lidandet finns. Detta är ett oundvikligt faktum, hur obegripligt det än är. Lidandet börjar då livet börjar. Vi har inga minnen av vår tillvaro i livmodern, men vi vet att vi föds gråtandes. Födelsen är ett stort trauma.
Då vi en gång fötts måste vi möta det lidande som sjukdom och åldrande medför. Och hur sjuka och skröpliga vi än blir, vill vi inte dö eftersom döden är ett stort lidande. Alla levande varelser måste möta allt detta elände och under livets gång möter vi också andra lidanden – olika slags fysisk och mental smärta. Vi dras in i obehagligheter och skiljs från det behagliga. Vi får inte vad vi vill ha – och får i stället sådant vi inte vill ha. Allt detta är lidande.
Dessa exempel på lidande är lätta att förstå för var och en som tänker efter. Men den blivande Buddha nöjde sig inte med begränsade, intellektuella förklaringar. Han fortsatte utforska sitt inre för att finna den verkliga orsaken till lidandet, och han fann att ”lidande är att klamra sig fast vid de fem grupperna”. Djupast sett är lidandet att envist klänga fast vid kropp och sinne, med deras medvetande, urskiljning, förnimmelse och reaktion.
Människor klamrar sig fast vid sin identitet – sitt mentala och fysiska väsen – fastän det enda som finns är ständigt pågående processer. Att klänga sig fast vid en falsk bild av sig själv, vid något som ständigt förändras, är lidande.
(Här kan man läsa boken ” En ny jord” av Eckhart Tolle för att verkligen fördjupa sig och se vad Buddha menade med fastklamrad vid sin falska identitet)
Fastklamrandet
Det finns flera slags fastklamrande, eller bundenhet. Det första är att klamra sig fast vid vanan att söka sinnerlig njutning. En missbrukare tar droger för att uppleva de behagliga förnimmelser som drogen ger, fastän han vet att detta ökar hans beroende. På samma sätt har vi blivit beroende av detta tillstånd av längtan.
Så fort ett begär blir tillfredsställt skapar vi ett nytt. Vad vi längtar efter har egentligen inte så stor betydelse: faktum är att vi försöker upprätthålla ett tillstånd av konstant begär, eftersom själva begäret i sig ger upphov till en behaglig förnimmelse inom oss som vi vill förlänga. Begär blir till en vana som vi inte kan bryta, ett beroende. Och precis som en missbrukare vänjer sig vid sin drog och behöver allt större doser för att känna sig berusad, blir våra begär starkare ju mer vi försöker tillfredsställa dem.
Så här kan vi aldrig bli fria från begär. Och så länge vi sitter fast i begär kan vi inte vara lyckliga.
Vi klamrar oss också fast vid ”jaget”, egot, den bild vi har av oss själva.
För var och en av oss är ”jag” den viktigaste personen i världen. Vi beter oss som en magnet omgiven av järnfilspån: den ordnar automatiskt spånen i ett mönster, centrerat kring sig själv. Lika oreflekterat försöker vi instinktivt att ordna världen efter våra önskningar, genom att dra till oss det behagliga och stöter bort det obehagliga. Men vi är inte ensamma i världen – ett”jag” kommer alltid i konflikt med ett annat ”jag”. Det mönster som var och en försöker skapa störs av andra magnetfält, och även vi blir indragna eller bortstötta. Resultatet kan bara bli olycka, lidande.
Inte heller är våran bundenhet begränsad till”jag” utan den omfattar också ”mitt” - det som tillhör mig. Var och en av oss klamrar sig fast vid det vi äger, eftersom vi förknippar det med oss själva och det stödjer vår bild av ”jag”. Ett sådant fastklamrande skulle inte skapa problem om det jag kallar ”mitt” var evigt, och ”jag” fanns kvar att njuta av det i all evighet. Men faktum är att detta ”jag” förr eller senare skiljs från detta ”mitt”. Det kommer alltid en dag då de skiljs åt. Ju mer vi klamrar oss fast vid ”mitt” desto större blir lidandet när den dagen kommer.
Och bundenheten sträcker sig ännu längre: till våra åsikter och det vi tror på.
Det spelar ingen roll vad vi tycker eller tror, om det är rätt eller fel – om vi klamrar oss fast vid våra uppfattningar blir vi olyckliga. Vi är övertygade om att våra åsikter och traditioner är bäst, och blir upprörda när de än kritiseras. Om vi försöker förklara våra åsikter och de inte godtas så blir vi upprörda. Vi inser inte att var och en har sin egna tro. Det är lönlöst att diskutera vilken åsikt som är den rätta.
Det är mer givande och lägga alla åsikter åt sidan och försöka se verkligheten som den är.
Slutligen klamrar vi oss fast vid religiösa bruk och ceremonier. Vi har en tendens att betona religionens yttre former i stället för dess inneboende mening. Vi tycker att den som inte följer dessa yttre former inte är sant religiös. Vi glömmer att utan sin kärna, blir religionens yttre former ett tomt skal. Att läsa böner och utföra ceremonier är en fromhet som saknar värde, om sinnet förblir uppfyllt av ilska, åtrå och illvilja.
Del 4 fortsättning på ”Roten till problemet. ::: Betingad uppkomst: Kedja av orsaker och verkan som ger upphov till lidande:
Fröet
Startpunkten Del 2
"Orsaken till lidandet"
Världen vi lever i är inte som i sagornas värld, där alla lever lyckligt i alla sina dagar. Vi kan inte undvika att livet är ofullständigt, ofullkomligt, otillfredsställande - sanningen om lidandet.
Det viktiga är därför att ta reda på om lidandet har en orsak, och om det i så fall går att upphäva denna orsak, så att också lidandet upphör. Om vårt lidande orsakas av slumpmässiga faktorer som vi inte kan styra eller påverka, då är vi maktlösa och kan lika väl ge upp våra försök att finna en väg ut ur lidandet.
Buddha insåg att vårt lidande inte uppstår av en slump. Det finns orsaker till lidandet, precis som det finns orsaker till alla fenomen. Lagen om orsak och verkan – Karma – är universell och grundläggande för all existens. Orsakerna ligger inte bortom vår kontroll.
Karma
Ordet Karma betyder ofta till vardags ”ödet”. Tyvärr är det raka motsatsen till hur Buddha använde begreppet. Ödet är något utanför våran kontroll, styrt av försynen, något förutbestämt för var och en av oss. Karma betyder deremot ordagrant ”handling”. Våra handlingar är orsaken till det vi upplever.
”Alla varelser äger sin egna handling, ärver sin handling, uppstår ur sin handling och är bunden till sina handlingar, deras handlingar är deras tillflykt. Såsom deras handlingar är, ädla eller oädla, så blir deras liv.”
Allt vi möter i livet är resultat av våra egna handlingar. Därför kan vi styra vårt öde genom att styra våra handlingar. Var och en är ansvarig för de handlingar som ger upphov till sitt lidande. Var och en kan göra slut på det lidande som orsakas av sina handlingar. Buddha sa;
Du är din egna herre,
Du skapar din egna framtid.
Vi är alla, var och en av oss, som en person med förbundna ögon, som aldrig lärt sig köra bil och nu sitter vid ratten i hög fart på en starkt trafikerad väg. Den föraren kommer knappast fram utan att råka ut för en olycka. Han tro att han kör bilen, men i själva verket är det bilden som kör honom. Om han vill undvika olyckor så måste han lära sig köra bil utan ögonbindel. På samma sätt måste vi bli medvetna om vad vi gör och lära oss leva så, att våra handlingar verkligen leder oss dit vi vill.
Tre slags handlingar
Man kan handla på tre sätt: fysiskt, i tal och mentalt. Vanligtvis lägger vi störst vikt vid fysiska handlingar, mindre vid tal och ännu mindre vid mentala uttryck. En fysisk handling och en handling i ord kan ha helt olika innebörd, beroende på avsikten bakom. Detsamma gäller vid vårat tal; avsikten är viktigast.
Ord, handlingar och deras yttre effekt är bara en följd av våra mentla handlingar. Ord och handling kan bara bedömas korrekt om man ser till vilken avsikt de ger uttryck för. Det är den mentala handlingen som är den verkliga Karma, den orsak som ger resultat i framtiden. Buddha insåg denna sanning och förklarade;
Sinnet föregår alla uttryck,
sinnet är viktigast,
allt skapas av sinnet,
om du talar eller handlar med orent sinne,
följer lidandet dig som hjulet
följer dragoxens klövar,
Om du talar eller handlar
med rent sinne
följer lyckan dig som din
egna skugga, oskiljaktig.
Lidandets orsak
Men vilken mental handling är det som bestämmer vårt öde? Om sinnet bara består av medvetande, urskiljning, förnimmelse och reaktion, vilken av dessa är det då som ger upphov till lidandet? De är alla till en viss grad inblandade i lidandets process. De första tre är emellertid främst passiva. Medvetandet tar bara emot sinnesintryck, urskiljer, kategoriserar dessa intryck och förnimmelsen signalerar att dessa två fenomen har inträffat, Deras uppgift är alltså endast att ta emot och systematisera inkommande information. Men när sinnet börjar reagera ersätts denna passiva process av att man attraheras eller stöter bort, gillande eller ogillande. Denna reaktion sätter igång en ny kedja av händelser. Sinnets reaktion finns i början av denna kedja, därför sa Buddha;
Allt lidande som uppstår
har sin orsak i en reaktion,
om alla reaktioner upphör
finns inte längre något lidande.
Sinnets reaktion är alltså den verkliga Karma, den verkliga orsaken till lidandet. En enda flyktig reaktion av gillande eller ogillande är kanske inte särskilt stark och gör inget djupt intryck, men den kan få en samlad effekt. Om den upprepas om och om igen, intensifieras den med varje upprepning och utvecklas till begär eller motvilja. Detta är vad Buddha i sitt första föredrag kallade tanha, vilket betyder ”törst” ;
den mentala vanan att längta omättligt efter vad som inte finns, vilket innebär en lika ohjälplig otillfredsställelse med vad som är. Och ju starkare längtan och otillfredsställelsen blir, desto mer lidande orsakar de.
Första steget att bli fri från detta lidande är att acceptera att det är verkligt. Det är verkligt inte bara
som ett filosofiskt begrepp eller trossatts, utan som något som påverkar oss alla i våra liv. Accepterar vi detta och förstår varför vi lider, kan vi börja köra bilen själva i stället för att bli körda.
När vi lär oss förstå vår egna natur genom direkt erfarenhet tar vi de första stegen på den väg som leder ut ur lidandet.
Ur boken Vipassana Meditation, som den lärs ut av S.N. Goenka.
Nästa Del 3 - blir om ”Roten till problemet, Vad är lidandet ? ”
Startpunkten Del 1
Lär känna din egna natur är början på vägen till att lära känna sig själv, kan man inget om sin egna natur kan man inte heller lära känna sig själv. enkelt.
Lidandet uppstår inom oss. När vi förstår vår egna verklighet finner vi också lösningen på lidandets problem. ”Lär känna dig själv” är det råd som alla visa människor gett. Vi måste lära känna vår egna natur. Annars kan vi aldrig lösa varken våra egna eller världens problem.
Men hur mycket vet vi egentligen om oss själva? Vi är alla övertygade om vår egna betydelse, om hur unika vi är, men vår kunskap om oss själva är ytlig. På ett djupare plan har vi ingen aning om vem vi är.
Buddha utforskade människas väsen genom att utforska sig själv. Han lade alla förutfattade meningar åt sidan och utforskade verkligheten i sitt inre. Han insåg då att varje människa består av fem processer, fyra mentala och en fysisk.
Materia
Låt oss börja med den fysiska processen. Detta är den mest självklara och tydliga delen av oss själva, och kan lätt uppfattas av alla sinnesorgan. Och ändå vet vi så lite om den. Ytligt sett kan vi styra kroppen med viljan: den rör sig och agerar som vi vill. Men samtidigt fungerar alla inre organ utan vår kunskap, utom vår kontroll.
På en djupare nivå har vi ingen egen erfarenhet av de biokemiska reaktionerna som ständigt pågår i kroppen. Men inte heller detta är den yttersta verkligheten för alla materiella fenomen. Kroppen kan verka solid men i själva verket är den sammansatt av subatomära partiklar och tomrum. Buddha upptäckte denna sanning för över 2500 år sedan. Genom Buddhas forskning har den moderna vetenskapen slagit fasta på detta att det är universums yttersta verklighet.
Sinnet
Parallellt med den fysiska processen pågår den mentala processen, sinnet. Även om det inte kan ses eller beröras, tycks det ännu närmare förbundet med oss själva än våra kroppar. Ofta är det svårt att styra sig själv, sinnet styr våran show. Om våran kontroll över sinnet är vagt, så verkar det undermedvetna helt bortom vår kontroll och fattningsförmågan, fyllt av krafter som vi inte tycket om eller ens är medvetna om.
När Buddha utforskade sinnet upptäckte han i grova drag att det består av fyra processer:
Medvetandet
Urskiljning
Förnimmelse
Reaktion.
Den första processen medvetandet är den mottagande delen av sinnet, ren uppmärksamhet eller uppfattningsförmåga utan särskiljning. Medvetandet uppfattar de fonemen som uppstår och tar emot olika slags stimuli, fysiska eller mentala. Det tar emot obearbetad information utan att värdera den eller sätta etiketter.
Den andra mentala processen är urskiljning, att känna igen något. Denna del av sinnet identifierar det som medvetandet har uppfattat. Den särskiljer, benämner och kategoriserar den obearbetade informationen som kommer in, och gör en värdering, positiv eller negativ.
Nästa process är förnimmelse. En förnimmelse uppstår egentligen så snart något stimuli tas emot av sinnet, som en signal om att något pågår. Så länge dessa stimuli inte värderas förblir förnimmelsen neutral. Men när stimuli värderas blir förnimmelsen behaglig eller obehaglig, beroende på vilken värdering som görs. Om förnimmelsen är behaglig uppstår en önskan att förlänga och stärka upplevelsen. Om förnimmelsen är obehaglig, uppstår en önskan att bli av med den.
Sinnet reagerar genom att tycka om eller tycka illa om. När till exempel örat fungerar normalt och man hör ett ljud, så uppfattas detta av medvetandet. När ljudet uppfattas och känns igen som ord med positiv eller negativ innebörd, är urskiljningen aktiv. Därefter uppstår en förnimmelse. Om man hör beröm uppstår en behaglig förnimmelse. Hör man skällsord uppstår en obehaglig förnimmelse. Omedelbart uppstår en reaktion.
Samma process sätter igång varje gång något av de andra sinnesorganen tar emot något stimuli: medvetandet, urskiljning, förnimmelse och reaktion. Dessa fyra mentala funktioner är ännu flyktigare än de kortlivade partiklar som utgör den materiella vekligheten. Varje ögonblick då våra sinnesorgan kommer i kontakt med ett objekt uppstår dessa fyra processer ofattbart snabbt, och de upprepas så länge kontakten pågår. Men detta går så fort att man inte är medveten om det. Det är bara när någon reaktion upprepas under lång tid och får en mer uttalad, intensiv karaktär som den kan uppfattas av vårt medvetande.
Det mest påfallande med denna beskrivning av människan är inte vad den omfattar, utan vad den utesluter. Vare sig vi är kristna, judar, hinduer, buddhister, muslimer, asiater så tyck vi alla ha en inneboende övertygelse om att det finns ett ”Jag” någon stans inom oss, en oavbruten identitet.
Oavsett vilken filosofi, teori eller trossatts vi anser vara sann, så lever vi i praktiken utifrån denna djupa rotade övertygelse, ”jag var, jag är, jag kommer att.”
Buddha upptäckte att alla människor i själva verket är en kedja av åtskilda men nära förbundna händelser, även om det ytligt sett inte verkar så. Varje händelse är ett resultat av den föregående och följer i sin tur på den utan uppehåll. Denna obrutna kedja av nära förbundna händelser ger ett sken av kontinuitet, av identitet. Men detta är bara ytligt, skenbar verklighet, inte den yttersta sanningen.
Vi kan ge en flod ett namn men i själva verket är den ett oavbrutet flöde av vatten. Varje ögonblick uppstår något nytt som ett resultat av något som skett tidigare, för att i nästa ögonblick ersättas av något annat. Händelser avlöser varandra oavbrutet och så snabbt att det är svårt att uppfatta.
Buddha insåg också att människan inte är en färdig person utan att personen är ett ständigt flöde, en ständig process av tillblivelse. I det dagliga livet måste vi förstås leva med varandra som personer som är mer eller mindre bestämda eller oföränderliga. Vi måste acceptera denna yttre, skenbara verklighet, annars kan vi inte fungera. Den yttre verkligheten är också en verklighet men en ytlig sådan. På ett djupare plan befinner sig hela universum – allt levande och icke levande – i en ständig tillblivelse.
Var och en av oss är i själva verket ett flöde av ständigt föränderliga subatomära partiklar, parallellt med ett mentalt flöde av medvetandet, urskiljning, förnimmelse och reaktion. Det mentala flödet förändras mycket snabbare än det fysiska.
Detta är den yttersta sanningen om det ”jag” som vi ständigt bekymrar oss om. Detta är det skeende som vi alla är en del av. Förstår vi detta genom egen erfarenhet har vi funnit nycklarna som tar oss ut ur lidandet.
Ur boken : Vipassana Meditation, som den lärs ut av S.N. Goenka
Vad är meditation?
Att meditera är att vara i nuet, och för en stund släppa omvärlden. Gör man det, släpper man också oro och bekymmer för det som har varit eller det som ska komma. Den som mediterar är mitt i det som är, och ingen annanstans.
Att meditera ger en djup vila, både mentalt och fysiskt, och ger både mentala och fysiska effekter. För att meditera krävs koncentration. Man använder olika tekniker för att nå den koncentrationen. Den vanligaste metoden är att fokusera på andningen, som i exempelvis den japanska Zenmeditationen eller Vipassana.
Att använda mantra är ett annat sätt. Ett mantra är ett ord, en stavelse eller en hel mening som man monotont upprepar för sig själv, oftast utan att förstå vad den betyder. OM eller AUM är det vanligaste mantrat. Det är också vanligt att fokusera med hjälp av olika bilder. Man kan fokusera på en ljuslåga, en gudabild, ett glänsande föremål eller något liknande.
Man kan också fokusera på bilder i sitt inre. Det kan vara ljus och färger, krucifix, bilder av en Buddha eller kanske en bild av en trädgård. I många tekniker använder sig meditatören av ljud eller musik som hjälpmedel för att fokusera. Man kan använda gång som verktyg för meditation.
Det finns också andra rörelser man kan använda. Men oavsett vilka metoder vi använder är de bara hjälpmedel för att vi ska nå fram till det som meditationen innerst inne handlar om: att bara vara.
