Lär känna din egna natur är början på vägen till att lära känna sig själv, kan man inget om sin egna natur kan man inte heller lära känna sig själv. enkelt.
Lidandet uppstår inom oss. När vi förstår vår egna verklighet finner vi också lösningen på lidandets problem. ”Lär känna dig själv” är det råd som alla visa människor gett. Vi måste lära känna vår egna natur. Annars kan vi aldrig lösa varken våra egna eller världens problem.
Men hur mycket vet vi egentligen om oss själva? Vi är alla övertygade om vår egna betydelse, om hur unika vi är, men vår kunskap om oss själva är ytlig. På ett djupare plan har vi ingen aning om vem vi är.
Buddha utforskade människas väsen genom att utforska sig själv. Han lade alla förutfattade meningar åt sidan och utforskade verkligheten i sitt inre. Han insåg då att varje människa består av fem processer, fyra mentala och en fysisk.
Materia
Låt oss börja med den fysiska processen. Detta är den mest självklara och tydliga delen av oss själva, och kan lätt uppfattas av alla sinnesorgan. Och ändå vet vi så lite om den. Ytligt sett kan vi styra kroppen med viljan: den rör sig och agerar som vi vill. Men samtidigt fungerar alla inre organ utan vår kunskap, utom vår kontroll.
På en djupare nivå har vi ingen egen erfarenhet av de biokemiska reaktionerna som ständigt pågår i kroppen. Men inte heller detta är den yttersta verkligheten för alla materiella fenomen. Kroppen kan verka solid men i själva verket är den sammansatt av subatomära partiklar och tomrum. Buddha upptäckte denna sanning för över 2500 år sedan. Genom Buddhas forskning har den moderna vetenskapen slagit fasta på detta att det är universums yttersta verklighet.
Sinnet
Parallellt med den fysiska processen pågår den mentala processen, sinnet. Även om det inte kan ses eller beröras, tycks det ännu närmare förbundet med oss själva än våra kroppar. Ofta är det svårt att styra sig själv, sinnet styr våran show. Om våran kontroll över sinnet är vagt, så verkar det undermedvetna helt bortom vår kontroll och fattningsförmågan, fyllt av krafter som vi inte tycket om eller ens är medvetna om.
När Buddha utforskade sinnet upptäckte han i grova drag att det består av fyra processer:
Medvetandet
Urskiljning
Förnimmelse
Reaktion.
Den första processen medvetandet är den mottagande delen av sinnet, ren uppmärksamhet eller uppfattningsförmåga utan särskiljning. Medvetandet uppfattar de fonemen som uppstår och tar emot olika slags stimuli, fysiska eller mentala. Det tar emot obearbetad information utan att värdera den eller sätta etiketter.
Den andra mentala processen är urskiljning, att känna igen något. Denna del av sinnet identifierar det som medvetandet har uppfattat. Den särskiljer, benämner och kategoriserar den obearbetade informationen som kommer in, och gör en värdering, positiv eller negativ.
Nästa process är förnimmelse. En förnimmelse uppstår egentligen så snart något stimuli tas emot av sinnet, som en signal om att något pågår. Så länge dessa stimuli inte värderas förblir förnimmelsen neutral. Men när stimuli värderas blir förnimmelsen behaglig eller obehaglig, beroende på vilken värdering som görs. Om förnimmelsen är behaglig uppstår en önskan att förlänga och stärka upplevelsen. Om förnimmelsen är obehaglig, uppstår en önskan att bli av med den.
Sinnet reagerar genom att tycka om eller tycka illa om. När till exempel örat fungerar normalt och man hör ett ljud, så uppfattas detta av medvetandet. När ljudet uppfattas och känns igen som ord med positiv eller negativ innebörd, är urskiljningen aktiv. Därefter uppstår en förnimmelse. Om man hör beröm uppstår en behaglig förnimmelse. Hör man skällsord uppstår en obehaglig förnimmelse. Omedelbart uppstår en reaktion.
Samma process sätter igång varje gång något av de andra sinnesorganen tar emot något stimuli: medvetandet, urskiljning, förnimmelse och reaktion. Dessa fyra mentala funktioner är ännu flyktigare än de kortlivade partiklar som utgör den materiella vekligheten. Varje ögonblick då våra sinnesorgan kommer i kontakt med ett objekt uppstår dessa fyra processer ofattbart snabbt, och de upprepas så länge kontakten pågår. Men detta går så fort att man inte är medveten om det. Det är bara när någon reaktion upprepas under lång tid och får en mer uttalad, intensiv karaktär som den kan uppfattas av vårt medvetande.
Det mest påfallande med denna beskrivning av människan är inte vad den omfattar, utan vad den utesluter. Vare sig vi är kristna, judar, hinduer, buddhister, muslimer, asiater så tyck vi alla ha en inneboende övertygelse om att det finns ett ”Jag” någon stans inom oss, en oavbruten identitet.
Oavsett vilken filosofi, teori eller trossatts vi anser vara sann, så lever vi i praktiken utifrån denna djupa rotade övertygelse, ”jag var, jag är, jag kommer att.”
Buddha upptäckte att alla människor i själva verket är en kedja av åtskilda men nära förbundna händelser, även om det ytligt sett inte verkar så. Varje händelse är ett resultat av den föregående och följer i sin tur på den utan uppehåll. Denna obrutna kedja av nära förbundna händelser ger ett sken av kontinuitet, av identitet. Men detta är bara ytligt, skenbar verklighet, inte den yttersta sanningen.
Vi kan ge en flod ett namn men i själva verket är den ett oavbrutet flöde av vatten. Varje ögonblick uppstår något nytt som ett resultat av något som skett tidigare, för att i nästa ögonblick ersättas av något annat. Händelser avlöser varandra oavbrutet och så snabbt att det är svårt att uppfatta.
Buddha insåg också att människan inte är en färdig person utan att personen är ett ständigt flöde, en ständig process av tillblivelse. I det dagliga livet måste vi förstås leva med varandra som personer som är mer eller mindre bestämda eller oföränderliga. Vi måste acceptera denna yttre, skenbara verklighet, annars kan vi inte fungera. Den yttre verkligheten är också en verklighet men en ytlig sådan. På ett djupare plan befinner sig hela universum – allt levande och icke levande – i en ständig tillblivelse.
Var och en av oss är i själva verket ett flöde av ständigt föränderliga subatomära partiklar, parallellt med ett mentalt flöde av medvetandet, urskiljning, förnimmelse och reaktion. Det mentala flödet förändras mycket snabbare än det fysiska.
Detta är den yttersta sanningen om det ”jag” som vi ständigt bekymrar oss om. Detta är det skeende som vi alla är en del av. Förstår vi detta genom egen erfarenhet har vi funnit nycklarna som tar oss ut ur lidandet.
Ur boken : Vipassana Meditation, som den lärs ut av S.N. Goenka
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar