Underkastelsen

Tungt budskap från Stefan Jarl

Larmrapporterna om gifter i vår närmiljö har hamnat i skuggan av klimatförändringarna. Dokumentärfilmaren Stefan Jarl vill visa att kemikalieindustrin är mer välmående än någonsin – sedan andra världskriget har produktionen stigit från 1 miljon till 500 miljoner ton kemikalier per år, ämnen som långsamt ackumuleras i våra kroppar.

Stefan Jarl har samlat 23 professorer verksamma på lärosäten runtom i Europa och Nordamerika, som delar med sig av sin forskning om hur kemiska ämnen påverkar oss. Regissören kavlar själv upp skjortärmarna och låter analysera sitt blod. Snart har Åke Bergman, professor vid institutionen för miljökemi vid Stockholms universitet, hittat ett hundratal olika ämnen, bland annat gamla bekämpningsmedel. EU-kommissionären Margot Wallström och skådespelaren Eva Röse, som är höggravid, låter också undersöka sig. Och det är just de ofödda barnen som Jarl sätter i centrum för att ruska om sin publik maximalt. För inte ens i moderlivet kommer vi undan gifterna. En skakad Eva Röse får veta att hennes blod innehåller ovanligt höga halter av bromerade flamskyddsmedel, kemikalier som hennes son nu också fått i sig via navelsträngen. Ett annat dolt hot är de ämnen som påverkar människors – och djurs – förmåga att fortplanta sig.

Stefan Jarl väver in utdrag ur Kafkas Förvandlingen (PD James Människors barn hade väl faktiskt varit en snyggare passning). Professorerna, som alla filmas som talking heads mot svart bakgrund, varvas med bilder på vattenfall, skogslandskap, höstlöv. Inte ens den orörda naturen är ren, ska vi tänka. I slutscenen poserar Eva Röse som Jungfru Maria med sitt barn – man kan inte anklaga Stefan Jarl för att vara minimalistisk. Kopplingen till regissörens barndom då han underkastade sig sina föräldrar haltar. Som visselblåsare förtjänar Stefan Jarl dock all respekt, det är ett tungt dokument han langar fram.