Öppna dina ögon

Öppna dina ögon




Tänk dig att du sitter i en bil och bilen är du - rent symboliskt. Vi människor är hela tiden medvetna om det som pågår i våran hjärna, Tänkandet. Tänkandet pågår dygn runt året runt . Allt som vi tänker på identifierar vi oss med och tror att det vi tänker har med oss att göra. Ofta kommer det konstiga tankar, ” - oj hur kan jag tänka så, om det eller det”.

Du sitter i din bil, bilen representerar hela dig. Din kropp, organ, sinne, hjärna, ja allt det som är du.

Nu sitter du på en motorväg och kör i 200 km i timmen, men det ända du fokuserar på är vad som pågår i motorn. Du ser inte ens vägen. Du bara fokuserar på oljefiltret som talar om att den här vägen ska du ta. Här ska du svänga. Du får all olika instruktioner från ditt oljefiler och du följer oljefiltrets instruktioner helt blint.

Tror du att det är hög risk att du snart krockar ? Förmodligen har det redan hänt. Vem kan köra bil genom att bara fokusera på oljefiltret och inte titta på vägen?

Det jag försöker säga är att du inte är dina tankar. Men det ända du gör är att du fokuserar på den jämna strömmen av tankar som produceras i din hjärna så att du missar vekligheten och vad som egentligen händer där ute.

Hur menar du?

Jo allt som sägs i dina tankar är bara skräp, hjärnan tänker hela tiden oavbrutet och signalerar till dig vad den tänker. Nu ska du göra så här och så ska du tycka om den personen osv. Tänkandet är som en slags värderings apparat som vi har fått.
Verkligheten är vad den är utan dömande eller värderingar.

Men själva problemet är att vi människor identifierar oss själva, genom det som finns i våra tankar och i vårat minne. Det här är jag och så här tycker jag. Jag är en dålig människa jag duger inte som jag är.

All dessa tankar har inget med dig eller verkligheten att göra.

Varför då? Det är ju så jag tänker om mig själv, och jag gör inget bra för att tycka om mig själv?

Det är enkelt. Du gör inget som är bra för dig själv bara för att du är fast i dina tankar om dig själv. Om du skulle sluta lyssna på dina tankar och börja leva utifrån det som verkligen sker så skulle du utan tvekan börja älska allt och alla.

Hur då menar du?

Livet är nu och livet finns bara just precis nu. När man lever sitt liv genom sina tankar så är man aldrig i nuet, man är antingen i historien eller i framtiden. Sin egna historia bär man som en säck bakom ryggen med alla minnen och man tror att man är allt detta som är i säcken. Det som finns i säcken tillhör det förflutna och har inget med dig att göra. Framtiden finns inte men ändå går vi omkring och oroar oss för den. Vad ska hända, hur ska jag klara detta osv. Dessutom är säcken full med rädslor, skam, harm, ilska, dåligt självförtroende osv.

När man är medveten om sig själv i nuet kan man bara betrakta livet och allt som händer och sker utan att värdera eller döma.

Hur då?

Jo det som händer händer runt om kring dig hela tiden och alla människor gör saker som inte är ok och som du inte gillar. Allt är som det ska vara.

Själva tankarna är bara ett redskap precis som oljefiltret i bilen. Man använder sina tanker för att tänka med när man väl behöver tänka. Nu kanske det är så att tankarna använder dig i ställe och så ska det ju inte va.

Men om man går omkring hela tiden och bara ser sina tankar och inte sin övriga kropp blir det lätt så att man fastnar i tänkandet. Hela vår planet sitter fast i just tankens boja.

När du sätter dig i bilen för att åka så är det bra om man först vet hur bilen fungerar(personlig utveckling). Man tar reda på allt om bilen innan man kör iväg. När man väl åker på motorvägen i 200 km är det bra att använda sina ögon för att titta med och sina öron för att lyssna med. Innebörden av att verkligen titta och se med sina ögon handlar om att inte lyssna till sin hjärna och tänkandet. Tänkandet värderar och dömer allt som det ser.

Hur menar du, ja behöver väl bedöma körningen om jag nu kör i 200 km i timmen ?

Jasså vekligen.

När man kör bil eller cyklar, tänker du då på att du kör bilen eller trampar?

Nää just det, det går av sig självt. Det är inlärt beteende. Istället åker det omkring massa olika tankar i din hjärna om vad du ska göra eller vad du har gjort. Men på ett sätt är man närvarnade när man kör bil eller cyklar, men man är inte medveten om det.

Ok nu till testet: Ställ dig framför spegeln och titta på dig själv. Betrakta dig själv.

Vad ser du?

Jag ser en man 38 år misslyckad och gör inget rätt, men är bra på en del saker och dessutom är han ful.

Precis.

Här kan man se tydligt att du inte använder dina ögon för att titta, du använder din hjärna och ditt tänkande för att titta dig själv i spegeln. Bara en massa olika värderingar, påståenden och dömanden om dig själv. Ful,man, ålder, osv.

Nu ska du göra samma sak igen men nu ska du bara använda ögonen att titta med utan att använda dina tankar eller värdera eller döma dig själv.

Vad ser du?

Wow colt.... de pågår något uppe i hjärnan att den vill säga mig en massa konstiga saker om mig själv men jag lyssnar inte, jag bara ser bara min fysiska kropp och den är vacker.

Jippi, you get it my friend grattis.

Konstig känsla att höra sina tankar men inte lyssna till dem.

Första gången man blir medveten om sig själv utan att filtrera sig genom tankarna av värderande och dömande blir man lite paffa första gången. Nu är det bara att börja träna varje dag i alla olika händelser som sker i livet. Kom ihåg en sak, öppna dina ögon nästa gång du kör bil :)